Veckan

Samuel tyckte att det var lika bra att köra hårt från början nu när pappa är bortrest. 05.12 i tisdags morse slog han upp sina blå och blottade sina sju tänder i ett ljuvligt gulligt leende. Dock inte helt uppskattat av mamman... 05.12 är rekordet men 05.45 är också rätt tidigt, särskilt när man varit i Malmö och käkat middag till halvsent. Middagen med barnbazartjejerna blev jättetrevlig. Efter mycket om och men blev det Sankt Markus vinkällares buffé. Det kändes något bisarrt att kliva ner i katakomberna då det var en strålande kväll men det förtog absolut inget av kvällens stämning. Buffén var fantastisk - särskilt härlig för mig som inte ätit sen kl 11 på förmiddagen och då ett något sandigt korvbröd innehållande några bitar grillad falukorv och köttbullar (vi hade ingen varmkorv hemma visade det sig vid en närmare granskning). Det var familjedag med dagis på stranden vid piren. Hade inte fotografen snott med sig kameran hade jag lagt in några bilder... Samuel fick käka sand för första gången vilket han inte alls var missnöjd med. Han så lika nöjd ut som alltid. Vi byggde sandslott med de andra Diamantbarnen och föräldrarna och vann tävlingen om bästa utförande och samarbete. Agnes var överlycklig. En härlig dag som resulterade i en kräftröd mamma och sandiga barn. Olivia hängde med oss hem sen och när de lekte och pratade hörde jag Agnes säga

- Jag älskar att vara storasyster!

Söta unge. I alla fall kom jag hem proppmätt igår kväll (farmor och Turid var barnvakt). Det var verkligen härligt att sitta i lugn och ro och prata och äta. Våra tidigare ganska stillsamma mammaträffar har nu förbytts till ett kaos av kladdiga, krypande, vältande bebisar som äter i skift i de barnstolar som finns tillgängliga och sedan "förväntas" leka lite fint medan mammorna ska få äta. Det går inget vidare längre. Men allt har sin charm...

Samuel har i dag kommit på hur man reser sig upp mot saker och dessutom blivit en fena på att krypa bara på ett par dagar. Så nu måste huset verkligen saneras på allt farligt som han kan lägga vantarna på. Han har i mitt tycke på tok för stor räckvidd. Men jag och Agnes gör vårt bästa för att han ska slippa svälja mekano, lego, hårsnoddar, godis, barbieskor och damm - ja ni förstår - listan kan göras lång. Annars har han fått testa lite ny mat - omelett med skinka och klippt spagetti, gurka, vindruvor, corn flakes och plättar. Det mesta slinker ner.

I övrigt har vi varit på simskola för sista gången denna termin så nu är Agnes diplomerad plaskare. Detta firades med ett besök på McD i enlighet med unga damens önskemål. Där fick hon ett hopplöst dataspel med féer som jag inte förstod mig på men som hon själv sedan klurade ut - tack gode gud! Sen var det full fart hemåt då Elin, Stella och Axel väntades. De kom lastade med god frukt och barnen lekte en stund. Vi fikade samtidigt som vi matade barn och röjde undan farliga saker. Jättekul med besök!

Sen käkade vi potatisplättar, åt lördagsgodis, spelade spel och läste nya Bamse. Mirakulöst nog somnade jag inte med Agnes utan hamnade här i stället. Måste nog sova nu, det kan bli nytt rekord i uppstigning i morgon...