måndag 18 februari 2008

Helgen

I fredags kväll kom då äntligen "lilla Mathilda" (kusin) + min bror och fru. Agnes har väntat och längtat lääänge. De var väldigt i gasen och somnade inte förrän vid 23.30. Senast de var här var förra julen och då hade vi precis fått i ordning vårt lilla hus som ju heter Philip (long story...). Där skulle de bo och ha det mysigt med eld i kakelugnen och så. Det var bara det att så fort det blev varmt därinne så börjar det lukta typ lik. Det är ingen stämningshöjare... Vi försökte med rökelse och doftsprej mm men det luktade satan ändå. De överlevde dock julen och senare tog vi hit Anticimex som sa att det troligtvis var något dött litet djur som luktat. Ingen lukt just då och den kom inte tillbaka förrän till sommaren då det regnade monsunregn men inte så starkt och inte särskilt långvarigt. Sedan dess har vi eldat några gånger och värmt upp med element några gånger så vi trodde att kusten var klar så att säga. Då kommer familjen Ekberg igen. Vi brassar på i brasan för att få upp värmen (fam von Larsson vet ju att det inte är direkt varmt där inne ;) och vi sniffar lite för säkerhets skull. Ingen odör... i alla fall inte tills det är läggdax - då jävlar har det börjat stinka igen! Så är det någon som har några tips på vad det är som börjar lukta lik i 18-20 grader. Lik kanske? Har grannen murat in någon i skorstenen? Eller är det någon hädangången gris från the good old days när Philip var svinhus som ligger begrafven under golvtiljorna? Det är ju knappast en liten mus som klarat av att stinka i över ett år i alla fall. Mycket störigt. Så i stället för att sova i gulligt eget litet hus fick familjen sova på sofforna i vardagsrummet. Hyfsat stinkfritt men föga mysfaktor...

Nåja. Vi hade trevligt ändå!

Agnes och Mathilda fick likadana klänningar av Anna. Agnes har dock inte tagit examen i mammans matchningsskola än, men det kommer kanske. Egentligen är det ju så sött att blanda randigt, blommigt och klatschiga färger varvat med murriga toner. Alltså det kan funka men oftast inte... Jag måste erkänna att det rycker lite i mitt estet-tå. Beige och vinrött funkar bara inte med knallila och illgult. Ja - jag vet att jag borde skämmas ;) Jag är ju faktiskt jätteglad över att hon inte är konventionellt fyraåringsfixerad vid grisrosa. Ska skärpa mig.


GI-bror med sött påhäng!

1 kommentar:

Anonym sa...

Då förstår jag varför dom inte var hemma i söndags när jag var där för att titta på nya huset, men det får bli en annan dag, kram

moster