Lek i Riseberga

I går var vi hos Mia, Ella och Alice och lekte och umgicks lite. Det började inget vidare med att Agnes blev sur över att hon inte fick ha Ellas rosa svärd. Efter lite lirkande så löste det sig och sen lekte de rätt bra under resten av dagen. Så Mia och jag hann med en hel del prat medan småttingarna sov gott. Tänk om vi vuxna skulle göra som barnen - gå rätt in hos folk och kräva att få ha deras grejer - annars jävlar! Om inte jag får sätta igång och testa din nya laptop direkt när jag kommer innanför dörren så lägger jag mig ner på golvet och vrålar. Eller om någon bjuder på nåt som man inte tycker om - Åååååhhh vad taskigt och så börjar man gråta. Sen skulle det gå över och sen skulle vi bara fika på som om inget hänt och ha hur trevligt som helst. Hur som helst fick vi jättegod lunch (tur - så jag slapp bråka med Mia om den saken)

Ja - vi fotar lite!


Ella kör pippi-prinsessacombo! Till Agnes stora förtjusning hade Ella SMINK (som hon fått av farmor i julklapp)


Sen blev Ella Spider-prinsessa medan Agnes konsekvent körde klassisk prinsessa-looken


När det var dax att åka hem bröt Agnes ihop och blev jättearg och det tog ett bra tag innan jag fick in henne i bilen och kunde åka hem. Hon hittade på egna trollformler för att sätta på sig overallen och använde det rosa svärdet (som hon nu fick ha) som hjälp. Hon bestämde att det rosa svärdets diamant kunde lysa och på så sätt med magi göra att A fick på sig overallen. Det hela var mycket omständligt och vansinnigt irriterande för mamman med skrikande bebis. Sen hjälpte det inte att Ella stod och sa hela tiden - Svärdet kan faktiskt INTE lysa. Det kan FAKTISKT inte lysa! Ella fick sista ordet vad gällde den saken och jag kunde inte låta bli att garva för det var verkligen med eftertryck hon uttryckte sig. Det är rätt så härligt att de verkligen inte har några som helst funderingar över vad som är passande för situationen. Ella brydde sig ju (med rätta) inte ett dugg om att A inte ville klä på sig. Hon var ju givetvis mest intresserad av att berätta att hon faktiskt visste (och hade alldeles rätt i) att svärdet inte kunde lysa. Båda ungarna blir säkert sociala genier med tiden får vi hoppas ;) Ella kommer säkert så småningom brås på sin mor som försökte underlätta situationen genom att säga - Jo, men man kan ju låtsas att svärdet lyser ;) Mia och jag konstaterade att vi har andra dygder än just tålamod med trilskande ungar...

Tur att dessa två sötnosar höll sams!