fredag 14 september 2007

Förlossningen - the story

Nedan följer förlossningsberättelsen som jag ser kommit ut som ett sportreferat ungefär - någon konstig presens-historia - men det går väl bra det med tror jag ;)
Har inte kollat alla fakta med min källa Johan så jag ber om ursäkt om det förekommer vissa faktafel ;)

//A

Förlossningen

• 14 -15.30 kollar jag på Sveriges match mot Nigeria och pratar lite i telefon. Börjar känna lite sammandragningar men tror inte att det är nåt "allvarligt" men av någon anledning tänkte jag att det kanske skulle vara bra att kolla lite hur regelbundet/oregelbundet de kommer. När jag börjar kolla in klockan och skriva ner tider så kommer de med mellan 8 - 20 minuter emellan men sen helt plötsligt så börjar de komma med 5 - 6 minuters mellanrum. Börjar nu tro på att det är på riktigt! Pratar under tiden med Mia i telefon och minns att jag sa till henne att det börjar göra lite ont. Hon önskar lycka till och vi lägger på. Värken efter gör så ont att jag måste börja flåsa så smått.

• 15.40 ca. Ropar på Johan så han ska vara lite beredd. Han börjar packa väskan och ringer Sylva/farmor och säger till henne att inte komma hem med Agnes. De har varit på badhuset efter dagis.

• Vid 16.30 kommer värkarna var 3-4 minut och är rejält jobbiga. Vi diskuterar när vi ska åka in men jag har någon vision om att vara hemma och typ bada och vagga runt lite ute på gräsmattan. Jag släpper den idén ganska snart och vi kommer fram till att det nog är bättre att åka in snart. Vi ringer förlossningen och de säger att de har gott om plats så det är bara att komma. Johan fixar färdigt allt här hemma och jag försöker parera värkar så gott det går.

• 17.15 - vi kör in. Jag säger till Johan att han inte ska köra för fort men när vi är vid Svågertorp sneglar jag på hastighetsmätaren och ser att han kör i typ 140, men just då är jag mycket tacksam för det ;)

• Vid ca 17.40 skrivs vi in och får ett rum strax därefter. Vi träffar en undersköterska som sätter CTG (som mäter värkarna och barnets hjärtljud). Allt verkar bra med bebisen. Det är meningen att man ska ligga med CTG´t på i ca 25 minuter men det är svårt för mig att ligga stilla under värkarna för de börjar bli väldigt intensiva. JAG VILL HA LUSTGAS NUUUUU. Vi ringer på klockan och undersköterskan kommer tillbaka och säger att barnmorskan måste avgöra om jag kan få lustgas. Vi påtalar att förra förlossningen gick väldigt snabbt så vi vill att hon kommer nu.

• Ca 18.15 kommer barnmorskan och konstaterar att jag är öppen sju cm så lustgas är helt ok. TACK! Hon tar hål på hinnorna så vattnet går. Det är klart och fint vilket är skönt att veta.

• 18.30 får jag krystvärkar och jag undrar om det är för tidigt att börja krysta. Hon säger mycket tydligt "du ska göra som kroppen säger till dig" vilket känns mycket bra - att hålla igen krystvärkar är ingen hit ;)

• Vid 18.30 är jag öppen tio så nu börjar krystandet på allvar. Jag är väldigt inställd på att krystandet ska gå snabbare och lättare denna gång och blir rätt arg och uppgiven då jag tycker att det tar för lång tid. Egentligen tar det inte längre tid än med Agnes men det är lite svårare då bebisen kommer med ansiktet uppåt visar det sig. Det gör att det inte är den "smalaste" delen av huvudet som kommer först. Barnmorskan bestämmer sig för att ge mig en spruta för att värkarna ska bli lite starkare (jag tycker själv att de är som ångvältar men hon tycker de är lite för svaga ;) men innan hon hinner ge den, så tar jag i en sista gång och VOILA en bebis!

• Bebisen visas upp med rumpan och något rött dinglande först - det går ju liksom inte att missa - det måste vara en PUNG!!!!! Två mycket förvånade föräldrar utbrister - en POJKE, det är en POJKE!?!?!

• Skrikande bebispojke på bröstet och TOTAL LYCKA!

• Tid 19.00, vikt 4080g, längd 53 cm lång, huvudomfång 36, hårfärg blond







2 kommentarer:

Anonym sa...

Det där lät ju hur lyxigt och smidigt som helst, jämfört med en annan där ANDRA förlossningen tog 11 timmar...med förvärkar i ett dygn innan dess. Kul att höra andras beskrivningar verkligen. Du ser också oförskämt pigg ut på bilden. Grattis! Nyfiken på namn men det är jag väl inte ensam om :-)

/Maria

Annika sa...

Nä man ska vara tacksam för att komma så lindrigt undan - jag vet! Man hinner ju inte precis bli utmattad på en timme - så jag var nog rätt pigg efteråt. Men jag kan fortfarande nästan inte gå för alla mina stygn - så jag betalar nu i efterhand ;)
/A